Mörkt mörkt brun är vätskan, så märk att den snuddar över till svart, skummet är ljusbeiget. Doften är blandade citrusfrukter, lite äpple, lakrits och kaffe. Smaken är inte långt därifrån, men mer framträdande och där hittar man även lite mörk choklad. Det är en relativt stor efterbeska, men som ändå är balanserad.
Det här är bisarrt och roligt, jag kan inte säga vilka smaker eller dofter som kommer från kaffet och vilka som kommer från humlen och malten. Jag har tidigare besökt da Matteos kafér i Göteborg och blivit förtjust i dem. I den här ölen har de bidragit med kaffedelen, osäkert dock om kaffet kommer från deras rosteri eller om de har bara tagit fram vilken kaffesort som skall användas, oavsett vilket så kvarstår verkligen min respekt för dem. Likaså kvarstår min respekt för Mr Mohawk som tillsammans med kaffemakarna lyckas få ihop den här drycken där jag som sagt inte kan klura ut vad som är vad i den. Jag gillar det. Skall man säga något negativt så är det att den känns lite blaskig, men samtidigt så gör det att den blir otroligt lättdrucken. Skippa kaffet nästa gång ni går på vårpromenad, ta en butelj av den här istället.
Vad lyssnar man på då? Bon Ivers självbetitlade skiva passar som handen i den berömda handsken.
Doft: 8/10
Smak: 9/10
Totalt: 8+/10
Design: 8/10 formspråket tilltalar mig, den skulle dock enligt min smak ha haft en mörkare bakgrundsfärg på etiketten i och med att den heter black coffee.
Tidsåtgång per flaska: runt 30 minuter
Prisvärdhet: Prisvärd, 28:- är den värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar