Vätskan är kopparfärgad och tämligen grumlig, skummet är vitt. Doften när den är kall är som att lukta på en blöt häst, men när den blir varmare så kommer det fram dofter av blodapelsin och lite mango. Smaken är mer eller mindre bara blodapelsin och den blir större ju varmare flaskan är, det är en otroligt söt DIPA. Efterbeska finns det en del av, det är ungefär som man har tuggat på nämnda blodapelsins skal. Jag blir förvånad när jag dricker den här flaskan för jag har hört från vänner att den skall var krispig, ha tonvis med humle och jag har till och med hört att det skall vara den bästa DIPAn från Sverige hittills, men det var inget jag märkte i min flaska. Efter lite sökningar på Internet så verkar det som om det spretar hej vilt i bedömningarna, så det verkar som om vissa flaskor är bättre än andra. Men min flaska, den imponerar inte så som den borde, den är dock fullkomligt drickbar och främst då när den börjar bli varm. Den kommer dock att fungera jättebra till påskmaten, den fungerade i alla bra till feta korvar och skinka så då skall den passa bra till den feta påskmaten.
Caroline Af Ugglas senaste platta Jag har katten är en platta som passar rätt bra till denna DIPA.
Doft: 5/10
Smak: 7/10
Total: 6+/10
Design: 5/10, det nya formspråket tilltalar mig inte, det känns billigt på något vis.
Tidsåtgång per flaska: runt 45 minuter.
Prisvärdhet: ok, en dubbel-IPA för 21:- är ju ändå helt ok, speciellt om man får tag på en av de bra flaskorna som tydligen finns därute. Får man en bra flaska blir den prisvärd eller till och med mer än prisvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar