Vätskan är något grumlig och den är mörkorange till färgen, skummet är smutsvitt och det stannar kvar otroligt länge i glaset. Doften, denna doft, det känns som om man har stuckit ner nosen i nyöppnad påse med warrior-humle, helt galet bra. Smaken är ungefär som om man slickar och biter i ett grapefruktskal med en gnutta sötma i bakgrunden. Den är bitter, det är den, men inte så bitter som man skulle kunna gissa. Däremot sitter bitterheten och smaken kvar länge, väldigt länge, jag kände smak av den 12 timmar efter jag druckit upp flaskan. För min del så är det så galet bra så jag skulle kunna dricka den varje vecka, men man får inte dricka eller äta något efter den, för den dödar i princip alla andra smaker. Gillar man inte beska skall man hålla sig borta i från den här drycken, eller man kan ju i och för sig köpa den och ha den för att döda fruktflugor som verkar älska den och kryper gärna ner i glaset och bli kvar.
Vad lyssnar man till medan man dricker den då? My dying brides skiva The Dreadful Hours från 2001 är inte dum alls till.
Doft: 10/10
Smak: 9/10
Tidsåtgång per flaska: Runt en timme.
Totalt: 9/10
Prisvärdhet: Prisvärd, 89:- på privatimport från Brill&Co är den allt värd (kollikrav 12 flaskor), det har ju kastats ner en och annan humlekotte i drycken.
Flaskmärkning: Bäst före datum 150320, inget batchnummer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar