Recension: Brutal Brewing - Sir Taste-a-Lot

Vätskan är helt klar och gyllene, skummet är vitt. Doften har bröd, citron och en gnutta ananas. Smaken är inte helt långt därifrån om möjligt lite sötare. Till sist kommer en liten efterbeska. På det hela taget en rätt ok folköl, men tyvärr tycker jag inte att den lever upp till vad den påstår på förpackningen. Men som sagt, som en folköl en varm sommardag så fungerar den utmärkt och den var inte alltför dyr i alla fall.

Doft: 4/5
Smak: 5/5
Totalt: 4+/10
Design: 6/10, inte helt tokig, men samtidigt inte hel stilren eller så rolig som man kunde hoppas.
Tidsåtgång per flaska: runt 10 minuter
Prisvärdhet: ok, runt 11:- som den kostade kan man nog allt ge för en relativ ok folköl.

Lager på lager på lager, eller när ironin slog till.

Kvällens provning blev inte riktigt vad jag hade väntat mig igår när jag la ut en förfrågan via Facebook om vilken er bästa öl är. Ironin visste inga gränser och Pistonhead stod som klar segrarare, dock så lyckades jag inte få tag på Plastic fantastic idag då den var slut på bolaget, den hade sålt slut på ett par lådor sedan igår. Så det blev bara burken Kustom lager. För att bedöma den så rättvist det bara går så plockade jag fram lite kvarlämnade drycker och det var Brutal brewings Beervana och Spendrups old gold. Samtliga (semi)blindprovades.

Kustom lagern var enligt mig den maltigaste av de provade. Doft och smak var gräs och citron. Inte dirket bra alls.  Betyg 3/10

Beervanan hade en relativ stor citrus doft och smak med en gnutta gräs, den var relativt krispig och den bästa av de tre, men den får inte direkt godkänt. Betyg 4/10

Old gold minns jag från förr, någonstans började det med den, klart grabben skall ha en öl. Så här i efterhand så förstår jag verkligen varför jag inte gillade öl på den tiden. Den varken doftar eller smakar särskilt mycket, det som dyker upp är en efterbeska, men sen är det slut. Nej det här är inte bra och det var tur att jag var i väg till New York många år senare. Betyg 2/10.

Recension: Charlis - Ipalla

Vätskan är grumlig och är kopparfärgad med massor av jästfällning, skummet är tämligen vitt. Doften påminner om den IPA som man kan göra själv från Coopers hembryggning. Smaken är apelsinmarmelad med en mycket märklig och stor beska. Den är så totalt obalanserad så jag vet faktiskt vart jag skall ta vägen.  Beskan känns konstigt kemisk och nästan lite rund. Jag har aldrig stött på något liknande hittills.

Vad lyssnar man på till denna då? Anna von Hausswolffs skiva Ceremony.

Doft: 2/10
Smak: 4/10
Tidsåtgång per flaska: över en timme
Totalt: 4/10
Prisvärdhet: Inte prisvärd, 27:- är alldeles för mycket.

Recension: Black Isle - Goldeneye Pale Ale

Nästan orangeröd i färgen. Doftar skumt och unket av hö blandat med karamell. Smakar ungefär det samma. Det här är verkligen inte något för mig. Fungerar dock riktigt bra när man dricker den och äter en Marabou Polka samtidigt, då blev det riktigt bra.

Till detta skulle jag spisa blandade hits av Julio Iglesias.

Doft: 3/10
Smak: 4/10
Antal timmar per flaska: en timme, mest för att den inte var god
Prisvärdhet: Inte prisvärd, inte ett dugg, inte enligt mig iaf, nej det här gillade jag inte.