Ibland blir man överraskad.

I helgen var jag iväg på konferens med mitt nya jobb. Det var någonstans långt ute på landet, långt från allting. Mobilen visade ena sekunden ingen service och i nästa stund kunde man i bästa fall få lite edge, men man hann inte göra något alls på telefonen. Otroligt skönt på något vis. Efter att ha suttit ute i solen och konfererat och bränt upp hela nacken så blev det dags för lite teambuilding. Det gick ut på att springa runt i solen med en GPS och lösa diverse olika uppgifter. Varmt var det och solen gassade. När vi kom i mål så skedde det som gjorde mig så överraskad. Det bjöds på Sofiero,
och jag fann den otroligt härlig, otroligt läskande och den slank ner otroligt fort. Det gjorde mig otroligt överraskad, jag brukar normalt inte uppskatta den men just där och då var det riktigt bra, även om det inte är så jädra roliga öl egentligen. 

Ibland är det intressant att göra fältstudier under helt andra förhållanden än man är van vid, det är rätt upplyftande. Dock så vidhåller jag fortfarande att jag fortfarande inte alls är förtjust i industrilager, men kan gå med på att om det är en varm dag så kan det fylla sin funktion som en törstsläckare.

Sofiero (2+/10) ur en kåsa när man är så svettig och varm
så man inte vet vart man skall ta vägen var
inte direkt dumt, även om det egentligen inte är
en rolig öl, men vatten är ju också gott.

Som tur var hade min kompis Jonas varit hygglig
nog och stoppat ner en Marston's Pedigree (6/10)
i sin väska. Den fick jag för att jag inte skulle känna
mig helt ute, för han hade förutspått att det bara
skulle serveras industrilager under helgen.

Det fanns även Pripps blå (3-/10) som fastnade på
bild i lite motljus under kvällen.

Recension: South Plains - Hoptimus Delirium

Färgen på vätskan är relativt mörkorange som drar åt det bruna och är grumlig som tusan med en hel del jästfällning, skummet är smutsvitt som nästan drar åt beiget. Doften är lite rostad med av någon form av dunkel citrusfrukt och en smula metall. Smaken är sötsliskig med inblandning av tandkräm, sedan slår den till, den kemiska efterbeskan som är tämligen stor. Det här är ett perfekt festivalöl som man kan använda när man borstar tänderna, borde passa perfekt med tandkrämen. Nej, skämt och sido, det här är inte bra, drickbar är den, men inte mer än så. Vissa har fått defekta flaskor, och så tror även jag att jag har fått, för så här är det väl inte tänkt att det skall smaka? Det är dock inga av de klassiska defekterna i den här ölen så det får mig att tro att den kanske faktiskt skall smaka så här. Nåja, betygen är som följer med en viss reservation för att det skall vara något knas med ölen.

Doft: 4/10
Smak: 3/10
Totalt: 3-/10
Design: 7/10
Tidsåtgång per flaska: Runt en halvtimme
Flaskmärkning: Batch 1, bottled 2013-03-08
Prisvärdhet: Inte prisvärd, gör något annat för de 28,30:- som den kostar. Vill man köpa den så finns den på hyllorna i vissa butiker i Skåne, annars kan den beställas till samtliga systembolag då den är lokal och småskalig.

Lager på lager på lager, eller när ironin slog till.

Kvällens provning blev inte riktigt vad jag hade väntat mig igår när jag la ut en förfrågan via Facebook om vilken er bästa öl är. Ironin visste inga gränser och Pistonhead stod som klar segrarare, dock så lyckades jag inte få tag på Plastic fantastic idag då den var slut på bolaget, den hade sålt slut på ett par lådor sedan igår. Så det blev bara burken Kustom lager. För att bedöma den så rättvist det bara går så plockade jag fram lite kvarlämnade drycker och det var Brutal brewings Beervana och Spendrups old gold. Samtliga (semi)blindprovades.

Kustom lagern var enligt mig den maltigaste av de provade. Doft och smak var gräs och citron. Inte dirket bra alls.  Betyg 3/10

Beervanan hade en relativ stor citrus doft och smak med en gnutta gräs, den var relativt krispig och den bästa av de tre, men den får inte direkt godkänt. Betyg 4/10

Old gold minns jag från förr, någonstans började det med den, klart grabben skall ha en öl. Så här i efterhand så förstår jag verkligen varför jag inte gillade öl på den tiden. Den varken doftar eller smakar särskilt mycket, det som dyker upp är en efterbeska, men sen är det slut. Nej det här är inte bra och det var tur att jag var i väg till New York många år senare. Betyg 2/10.

Recension: Eschweger Klosterbrauerei - Duff Beer

Jag fick igår ett mail från en läsare som undrade om jag inte kunde recensera Duff Beer nu när den har kommit i T9-modulen. Visst kan jag väl göra det. Recension gäller dock en importerad burk från Tyskland, så jag vet inte om det finns några skillnader mot en Svensksåld flaska (de är bryggda på olika bryggerier enligt information på nätet, men jag förutsätter det är samma recept).

I glaset befinner sig en helt klar gyllene vätska som toppas av en vit skumkrona. Doft och arom är gräs och lite bröd med en aning citron. Inte mycket till vare sig smak eller doft ungefär som jag hade väntat mig att det skulle vara. Den här är inte direkt rolig alls (en vanlig standard industriell lager) men kan vara kul om man gillar Simpsons, men för 20.90:- hittar man klart mycket roligare på bolaget.

Till denna lyssnar man på Mötley Crües skiva Dr. Feelgood.

Doft: 3/10
Smak: 3/10
Antal timmar per flaska: 5 minuter kanske.
Totalt: 3/10
Prisvärdhet: Inte prisvärd, 20.90:- för en flaska humoröl är det inte värt, men har man nån simpsonsälskare i sällskapet så kan det kanske vara en rolig present.